dettuffalivet

Andra gången jag var inlagd på psyk som varade i nästan ett helt år så insåg jag att jag fått en hel del hjälp och nya kompisar och när jag blev utskriven från sjukhuset så var jag som en ny människa.

Livet rullade på,jag fick jobb men sen hösten 2011 fick jag bornout och tog en kraftig överdos. Ambulansen kom, drack kol på sjukhuset som rengjorde min kropp och sen blev jag skickad till psyk återigen. Vårdades tills några dagar före jul då jag verkligen ville bli utskriven så efter om och men blev det som jag ville. Men tydligen var jag inte frisk än och jag kände mig OÄLSKAD/HATAD,trots att jag fick höra på ett ställe att jag är älskad.

Januari 2012 hade jag bestämt mig för att jag skulle ta mitt liv,planerade vart jag skulle ta mitt sista andetag. Jag gick till platsen,eller NÄSTAN. När jag hade bara 100 meter kvar så tvärvände jag ,har ingen aning varför idag och det är väl därför jagär i liv ännu idag. Min psykolog tyckte jag skulle bli inlagd men jag var inte med på det..

I dagens läge har jag tungt med livet,jag är extra känslig, har det svårt med att äta och mitt sociala umgänge är inte heller något vidare pga mina sjukdomar jag har som jag kämpar med varenda dag.