Jag är rädd

Tankarna är många,hela mitt liv jag varit med om spelas i mitt huvud just nu som en film. Misshandel,mobbning,ångesten,vården på sjukhuset. Jag vet att jag inte är frisk i dagens läge och jag svävar mellan tankaran att bör jag söka hjälp eller klara mig på egen hand. Är en väldigt tuff period just nu, hallucinationerna bara ökar,rösterna skriker i mitt huvud.
Jag ser mig själv inblandad med en massa poliser och ambulansmän, stretar emot och försöker fly. I spegeln ser jag en ful tjej, försöker göra sig fin med smink men misslyckas och min mage putar ut. Rösterna ekar i mitt huvud,det ena säger att jag hörs hemma på sjukhuset och den andre säger att ingen vill ha mig,ingen bryr sig om mig så jag kan lika bra gå och dö.
Och den tredje säger att jag har en massa sjukdomar så varför inte lika bra gå och dö. Men det är NÅGOT inom mig som gör ändå att jag vill leva.. jag mår konstigt,känner inte igen mig själv,jag är inte den samma människan jag var förrut, vart tog den personen vägen? Det finns en massa frågor utan svar, det gör mig rädd,väldigt rädd då jag inte ved vad sakerna beror på.
Borde jag söka hjälp eller låta det vara? Jag är rädd!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0